Officiellt namn: Demokratiska Sahariska Arabrepubliken, SADR. Republiken utropades den 27 februari 1976.

 

 

Geografi: Yta cirka 260.000 km2.Territoriet gränsar i norr till Marocko, i söder till Mauretanien, i nordost till Algeriet. Huvudsakligen omväxlande ökenlandskap.

 

 

Befolkning: Av arabiskt och afrikanskt ursprung. Folkmängden, en omstridd fråga, beräknas till 273.000 varav 170.000 bor i flyktingläger utanför Tindouf i Algeriet.

 

 

Religion: Islam (sunni).

 

 

Naturtillgångar: Landet är rikt på naturtillgångar som fosfat, järn, koppar, olja, naturgas och uran. Utanför kusten finns ett av världen rikaste fiskevatten.                    

 

 

 

Västsahara –

en bakgrund till konflikten

 

Afrikas sista koloni, Västsahara, har varit FNs avkoloniseringsuppdrag sedan tidigt 1960-tal. Det är nu mer än 25 år sedan Spanien lämnade sin koloni Spanska Sahara. Dessa år har kännetecknats av marockansk ockupation av territoriet Västsahara, trots att Internationella domstolen i Haag 1975 efter prövning fastställde att västsaharierna ägde rätt till självbestämmande. Den dramatiska avkoloniseringsprocessen av Västsahara tillhör de dolda konflikterna. Medierna har inte funnit den form av lågintensivt krigstillstånd som under många år kännetecknat konflikten tillräckligt intressant i jämförelse med andra konfliktområden. Västsahara var heller aldrig tillräckligt intressant för någon supermakt och av den anledningen lyfts fram i världspolitiken.

        Västsahara har blivit FNs ständiga huvudvärk, och världsorganisationen tvingas konstatera att den hittills misslyckats med sitt avkoloniseringsuppdrag. 1991 antogs en fredsplan där de båda parterna Polisario och Marocko accepterade eld upphör och att genom en folkomröstning avgöra landets framtida status. Samma år inrättades också FN-missionen Minurso, för att förbereda och genomföra folkomröstningen. En folkomröstning skulle ha genomförts i december 1998.        

        Tvisteämnet är och har varit identifieringsprocessen, d v s avgörandet vilka som har rösträtt. Parterna har enats om att röstberättigade är de som ingick i den spanska folkräkningen 1974 och dess ättlingar. Processen är i det närmaste omöjlig att driva vidare på grund av Marockos ovilja och de tidsödande överklagandena. Men ytterst är detta en politisk fråga då röstlängdens innehåll kan avgöra folkomröstningens resultat, och där Marocko medvetet uppmuntrar till överklaganden också för de som svårligen kan ställa krav på att vara röstberättigade. Marockos inställning är helt låst, då de betraktar Västsahara som en del av Marocko och att en folkomröstning enbart är till för att bekräfta detta. I Marocko definieras Västsahara som landets södra provins. Likartade argument är ofta använda för at rättfärdiga annektering av något närliggande territorium. I samband med Irak-Kuwait-konflikten ansåg Irak att Kuwait utgjorde en provins som genom en militär invasion skulle återförenas med moderlandet. Iraks ”historiska krav” godtogs inte av FN.

        FNs uppgivenhet har uppmuntrat Marocko som utvecklat förnyade förslag om hur FN skulle kunna lösa Västsaharafrågan. Förslag om att Västsahara under en begränsad period skulle utgöra en del av Marocko men med visst självstyre har lanserats. Även den av FNs generalsekreterare för Västsaharafrågan utsedde särskilde representanten James Baker har i brist på framsteg för FN i Västsahara-konflikten lanserat förslag som i stora drag liknar de marockanska. 2001 presenterade han med stöd av generalsekreteraren inför FNs säkerhetsråd förslag om en tidsbegränsad marockansk överhöghet över området tills någon politisk lösning som konfliktens parter kunde godta kunnat tas fram. Säkerhetsrådet godtog inte det framlagda förslaget. Hösten 2001 fortsatte resultatlösa förhandlingar. Under 2002 presenterades fyra alternativa lösningar för territoriet: 1) visst självstyre under marockansk överhöghet; 2) delning av territoriet i en marockansk del och en självtändig del; 3) fortsätta försöka genomföra en folkomröstning om territoriets framtid; 4) FN ger upp och lämnar Västsahara åt sitt öde. Det första alternativet kan enbart få stöd från den ena parten, Marocko. Alternativ två kan inte godtas av någondera parten. Dessutom visar historien att delning av territorier inte är någon lösning som leder till fred och stabilitet. Det fjärde alternativt att FN skulle ge upp är i sig orealistiskt. FN har aldrig tidigare i sin historia agerat så, och det skulle starkt undergräva FN-organisationens trovärdighet. Återstod så det ursprungliga alternativet som är förenligt med alternativ 3, att genomföra en folkomröstning om territoriets framtid. Kanske början på ett genombrott inleddes under 2003 då FNs generalsekreterares särskilde representant James Baker presenterade en reviderad version av sinn tidigare plan från 2001, som då avvisades av säkerhetsrådet. De nya planen som antogs av säkerhetsrådet stöds av Polisario men Marocko tvekar. Bakers reviderade plan innebär att saharierna för en övergångsperiod inför en folkomröstning väljer en saharisk myndighet som tar över det lokala styret inkluderande ekonomi, lagstiftning, social välfärd, utbildning, industri, bostäder, inre säkerhet, infrastruktur. Marocko ansvarar för utrikesfrågor, nationell säkerhet, försvar, terroristbekämpning. Marockos mynt, tull, telesystem och flagga ska övergångsvis gälla i Västsahara. Före detta ska samtliga krigs- och politiska fångar frisläppas och de väpnade styrkorna begränsas. Fem år efter planens undertecknande ska en folkomröstning under FNs överinseende genomföras där de röstberättigade har tre alternativ: Västsahara blir en självständig stat, Västsahara ingår i Marocko eller Västsahara blir en autonom marockansk region. Röstberättigade ska enligt planen utgöras av de som skulle få rösta i den ursprungliga folkomröstningen plus de marockanska bosättare som kan bevisa att de varit bosatta i Västsahara sedan 30 december 1999.

        Polisario anammade förslaget men Marocko har konsekvent skjutit fram ett accepterande, då  de marockanska nybyggarnas stöd är synnerligen osäkert. Den särskilde representanten Peter van Walsum (som nyligen efterträtt amerikanen James Baker) gjorde under hösten 2005 en rundresa för besök och samtal med konfliktens samtliga parter. Han konstaterade efter rundresan att förhandlingssituationen är mycket låst.  Samtidigt återstår för honom att sätta kraft bakom försöken att genomföra den sedan lång tid utlovade och planerade folkomröstningen om Västsaharas framtid. FN-missionens MINURSOs mandat har förlängts till 30 april 2008.